Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FÖRSTA FLAMMA. 189
ling, som den fordom så kära bilden undergått,
och vi förvisat den upp till skräpkammaren.
Algot hade blifvit artist ; minnet af lilla Bertha
hade förvisats till skräpkammaren, han hade glömt
henne för konsten, denna tyranniska härskarinna,
som ej tål någon medtäflare, men som i sitt följe
har en hel skara af så förtjusande, förföriska va-
relser, att man för dem lätt glömmer ännu heli-
gare förbindelser än eder om evig vänskap och
trohet.
År efter år hade förgått, utan att han så noga
räknat deras antal; för en man betyda ju också
åren så föga. Barndomsvännerna hade aldrig
träffats sedan den dag, då de lofvat hvarandra
evig vänskap och trohet.
Å sin sida hade Bertha till en början ofta
tänkt på honom, men så småningom hade det före-
fallit henne, som om hon alldeles vuxit ifrån honom
och som tiden däremot för honom stått still; hon
var ju en fullvuxen kvinna, då han, som var jämn-
gammal med henne, blott föreföll henne som en
pojke. Och så hade tiden gått, hon hade utveck-
lats, fått nya, större intressen och tänkte aldrig på
barndomsvännen annat än då hans allt mer och
mer växande rykte tid efter annan nådde hennes
öron.
Algot vistades sedan flera år tillbaka i Paris
och hade bland fransmännen förvärfvat ett rykte,
som blott få utländingar lyckas vinna; hela Paris
talade om hans sista stora tafla, som på Salongen
tillvunnit sig allas beundran ; hans landsmän voro
stolta öfver honom, men själf gick han där lika
enkel och anspråkslös som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
