Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 till Amerika!
men se den, som vill hindra mig att vända om
till Öna, den vill jag se.
» Begär du inte båttre än te’ få fara te-
baks? sa’ du. Nå, se det var då första gången i
lifvet, som vi båda kommit öfverens, men, ser du,
på ångbåt blir det då aldrig.»
Sagdt och gjordt. Kaptenen vidtalades att
sakerna skulle få följa med tillbaka till Lidköping,
och snart rullade de tilltänkta emigranterna på
järnvägen fram mot den plats, som de trott sig
för alltid hafva lämnat.
Då de anlände till Lidköping, uppsökte de
några bekanta, hos hvilka hustrun och barnen
fingo bo, under det mannen gick ut till Kållandsö
för att efterhöra, om det ej var möjligt att få det
gamla torpet tillbaka.
Följande dag återkom han med grannens häst,
som han lånat för att hämta ut hustrun och bar-
nen; han hade verkligen lyckats få igen torpet
mot samma villkor som förut, men han klagade,
att han nu stod där utan något att börja med.
»Vi ha’ ju reskassan,» sade hustrun, > och litet
snygga möbler ska’ vi väl ha’ till minne af att vi
varit ute i världen.»
Och så gingo de till möbelhandlaren, köpte
en soffa, ett bord. några stolar och en chiffonier.
Detta lättade betydligt på kassan, men också på
hustruns lynne, ty nu skulle de ju ändock få del
litet finare än grannarna, och det var ju alltid
något.
»Du säger, att. vi kanske hade gjort båttre
i att köpa en ko i stället. Ja, se du är då alltid
dig lik, men vi ska’ väl ha’ lite’ snyggt inne först.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
