- Project Runeberg -  Skämt och Allvar. Humoresker och Berättelser /
66

(1893) [MARC] [MARC] Author: Inez Wigert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 FÖRTROLLAD.
i hemmet, så hade hon misstagit sig. Den gamla
prästfrun var själf en mycket verksam kvinna, och
redan dagen efter ankomsten till prestgården hade
Ingrid sitt bestämda arbete bestående af sömnad
och sysslor inom hus.
De första dagarna tyckte hon, att det var
»rart» att gå omkring och putsa och feja i de
redan förut så putsade och fejade stora rummen,
att sitta i hvardagsstugan vid prästfruns sida och
sy linnesöm; men snart föreföllo henne rummen
mindre stora, hon var van att arbeta ute på åker
och äng, och hon längtade ut, i synnerhet när
husets alla kvinnliga tjänare voro ute för att hjälpa
till alt bärga in säden, och prästfrun behöll Ingrid
inne för att hjälpa till med sysslorna inom hus.
Hon längtade ut till det friska, glada lifvet där
ute på fälten, men hon vågade ingenting säga.
När hon satt där tyst vid sitt arbete, flögo
tankarna hit och dit, och så kommo de att stanna
vid Sven och de ord han yttrat till henne sista
aftonen.
Stackars Sven, han var bra ensam nu, och
så måste det förblifva, ty inte kunde hon binda
sig vid honom och de små förhållanden, som han
kunde erbjuda henne. Hela hennes håg låg ju åt
det stora, det fina och eleganta. Icke ens präst-
gården med sina stora rum tillfredsställde henne,
och det var ju också icke alls värdt att söka jäm-
föra prästgården med ett riktigt elegant hem såsom
till exempel brukspatronens. I prästgården var
visserligen allt solidt och reelt, men det var icke
den där öfverraskande elegansen, som bländar och
tjusar, blott man träder innanför de tunga dörr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:56:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skamtallva/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free