- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
114

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I posaderons våld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114 AXEL KERFVE

marken och blev liggande där som om han varit död
och med ansiktet vänt mot marken.

Den, som tycktes vara dessa sällars anförare,
slängde sig ur sadeln och gick fram med sin vackra häst till
källan. Han tog sig först vatten själv ur en hornbägare
och kastade sedan några strålar därav över den
liggandes nacke, vilket om några sekunder hade till följd att
den till utseendet livlöse började röra på sig.

Medan denna scen pågick, gjorde Sam den
iakttagelsen, att mannen vid källans rand hade en sällsam
likhet med farmaren don Fernando på Ironside, men
var dock kortare och tjockare än denne. Man skulle
lätt kunnat tagit honom för en farmarens bror... Ja,
till och med rösten påminde om farmarens, då han nu
hördes säga med myndig och befallande ton:

— Sitt av allesammans! Här kampera vi över
natten. Solen går ned i rappet. Du, Carlos, styr om,
att vi få något i oss.

Den, som kallades Carlos, började genast att invid
källan göra upp eld. En annan, som såg ut som en
avdankad cowboy i trasiga kläder och med en
ondskefull blick, började plocka fram en del matvaror och
buteljer ur ett par korgar samt gick sedan Carlos
tillhanda med måltidens beredande.

Det var tydligen läckert hjortkött, som snart
hängde på stekspettet och som helt visst skulle retat Sams
aptit ännu mera än det gjorde det, om han inte haft
annat att tänka på och som sannerligen inte på långt
när var så angenämt som nyhalstrad hjort för en
hungrig mage.

Att man lägrat sig just här var allt nog för Sam
mindre önskvärt. Ty det kunde ju hända, att
Cari-chico när som helst visade sig med Långe Bob. — Han
hade ju lovat att komma under denna dags lopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free