- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
58

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Spöket, som slogs med påk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 AXEL KERFVE

sannerligen inte fullt så modig som han ville inbilla
sig, vilket ju kan hända den annars modigaste vissa
stunder, i synnerhet då man ställes inför det man inte
kan förklara — oberoende av om man är sexton år
eller sextio.

Äntligen hade han utan andra obehag än den
växande oron nått dörren till systerns rum.

Han hade trott, att den skulle vara stängd, men det
befanns att den stod på vid gavel, vilket ju var rätt
misstänkt, då han ju hört, hur rädd hon varit hela
eftermiddagen och bara önskat att komma bort från
detta kusliga kråkslott.

Nu smög han sig in i det ganska stora rummet,
med en något förflugen förhoppning att hon av nervös
trötthet kanske somnat, och att läkaren gjort likadant
eller förhöll sig så där tyst för att inte störa hennes
sömn.

Sam hade föga eller ingen aning om nervlivets
ytterliga spänstighet även hos kvinnor, då det ställes
inför sådana uppgifter, som bjuda vaksamhet till det
yttersta och vari kvinnan säkert inför många fall är
ännu mer uthållig än de starkaste män.

Han hoppades för denna hemska tystnads skull att
systern hade somnat... Men i så fall måste hon ändå
väckas. För nu skulle man i väg och detta genast,
innan nya hinder tillstötte.

— Eva, viskade han, nära att tumla över en
besynnerligt nog kullstjälpt stol... Eva!... Vakna!...
Nu skola vi bege oss av... Hör du inte?

Men inte ett enda ljud kom till svar. Sam kunde
inte ens höra andedräkten av någon som sov.

Han smög sig fram till ett långt sidobord, där han
visste att det fanns ljus och tändstickor. Såsom icke
rökare, förståndigt nog vid den åldern, då nikotinet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free