- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
24

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.Posadans hemlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 AXEL KERFVE

med yttersta försiktighet banade sig väg uppför detta
trappmissfoster.

Sannerligen lät det inte också som en ytterst svag
viskning, vilket ju lät förmoda, att det var minst två,
som tänkte göra den där för kammargästen allt annat

än kärkomna visiten____

Bara han nu också kunde mottaga dem efter
ärendets natur. Se, det var just detta, som nu mest spände
hans hela intresse.

iWinter sträckte ut den vänstra armen i riktning
mot den nu åtminstone på glänt stående dörren. När
han böjde sig fram i samma riktning, kunde han också
känna, att dörren var nästan helt öppnad, ja, så långt
den kunde komma för den mot väggen på sned skjutna
låren, bakom vilken jWinter i hörnet hade en i alla
avseenden trång plats.

Om han ändå haft i sina händer ett tillhygge,
åtminstone en försvarlig påk. Den lilla kappsäcken vid
hans fötter, som nyss fått tjänstgöra som huvudkudde,
var det inte något bevänt med som försvarsvapen. Nej,
här hade han endast, vad moder Natur utrustat honom
med, och för vilket han nog annars var nog så tacksam,
ja, ofta varit stolt vid sina segrar, men med vilket det
nu kanske kunde bli magert nog att reda sig.

Ja, hur skall nu detta sluta? viskade en gryende
farhågas röst inom honom, medan svaret genast kom
från en annan stämma, som helt modigt svarade: Helt
visst galant, bara du står på dig.

Och det var denna senare röst, som han nu bhnt
ville följa; det fick sedan gå hur det ville.

Där hördes ljudet av en skrapande fot, en stövelsula
kanske, mot det murkna golvet, och samtidigt rördes en
del damm upp, troligen till följd av draget från den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free