Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta »reformförslag» återspeglades
hantverksmästarnas uppfattning om den tidens
arbetarefråga. Den skilde sig inte nämnvärt från
den, som adeln, prästerna och bönderna hade
givit uttryck åt, då de rekommenderade
tjänste-hjonsstadgan som botemedel mot »gesällers
besvärliga och ständigt överklagade
kringstrykande».
Bland förkämparna för kravet på
tjänstehjons-stadgans anlitande märktes ingen mindre än
biskop Esaias Tegnér. Då han år 1832
författade Växjö domkapitels yttrande i frågan om
fattigvårdens ordnande, betecknade han de
vandrande gesällerna som »lättjan i sin
vederstyggligaste ehuru privilegierade skepnad». Man torde
emellertid ha anledning att ifrågasätta
objektiviteten hos hans högvördighet, då han påstod, att
dessa människor brukade »avvisa varje
erbjudande om arbete med undanflykter och varje
vägran om understöd med otidigheter». Helt
visst gjorde han sig skyldig till en orättvisa, när
han tillämpade detta omdöme över lag. Det
fanns naturligtvis åtskilliga om vilka det hårda
omdömet med fog kunde användas, men med det
stora flertalet förhöll det sig nog så, att de
ingenting hellre önskade än att få bliva i
tillfälle att försörja sig med hederligt arbete.
Biskop Tegnér utlät sig vidare: »Botemedlet mot
detta oskick vore lätt funnet, om det endast
finge begagnas. Det bestod däri, att hela denna
lösa svärm sattes, icke på tukthusen, som i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
