Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mästareänka eller mästaredotter,
favoriserades på de gesällers bekostnad, som icke vågade
eller fingo tillfälle att sätta hjärtat i pant hos
ämbetet.
I 1669 års allmänna skråordning förbjöds
uttryckligt slutna ämbeten: »alltså skall ej heller
någon skrå vara sluten till något visst tal av
mästare, utan må därav inkomma och tilltagas
så många som redeligen och väl det lärt hava».
För att underlätta tillträdet till ämbetena
föreskrevs vidare, att de med mästerskapets
vinnande förbundna kostnaderna icke finge
överskrida ett visst belopp. Mästerprovet eller
mästerstycket skulle utföras efter av
vederbörande ämbetes ålderman och bisittare i samråd
med magistraten bestämd modell, och sedan det
uppvisats inför ämbetet finge »intet onödigt och
fåfängt ratande» förekomma. Den som ville bli
mästare skulle emellertid ha arbetat som gesäll
minst tre år. Om magistraten och ämbetet funno
den sökande »duglig och i sitt hantverk
svars-god», kunde denna tid förkortas. Något
vand-ringstvång skulle icke få förekomma.
1720 års allmänna skråordning förbjöd vid
vite upptagande av avgifter för bestridande av
kostnaderna för gästabuds hållande i samband
med inträde i mästareämbete. Samtidigt
stadgades, att därest ett i enlighet med
skråordningarnas bestämmelser förfärdigat mästerprov icke
kunde avyttras, skulle vederbörande ämbete
inlösa detsamma till sitt fulla värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
