Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ha så lätt för att tro ont om varann och sà svårt för att
tro varann om gott.
Men Shelley tänkte pä Constantias ord om det ödets
bann som vilade över honom. Var det dä alltjämt hans
öde att icke endast se sin diktning orättvist ringaktad utan
också att se sin heder fläckad, sitt namn släpat i
smutsen ?
Solen sjönk mellan rosiga skyar. Likt flytande guld
gledo Arnos vågor fram.
På den gamla stenbron, som vid Pisa förenar flodens
båda stränder, stodo tre män.
En av de tre, en högväxt mörkhyad man med vackra
djärva drag, sade:
— Här äro vi nu tre vänner, som ödet fört tillsammans,
liksom floden driver in i en eda lösryckta strån från olika håll.
Alla komma vi från det fjärran dimmiga öriket, alla ha
vi tidigt blivit utstötta från vära hem, alla ha vi prövat
pä varjehanda vidriga öden, fastän vi ännu inte hunnit de tretti
åren. Låt oss nu sitta ned på bänken där och berätta för
varandra, hur livet handskats med oss. Du far börja,
Shelley!
—• Inte tretti år, sade du, Trelawnyr Jag säger dig, att,
jag är nittio år gammal. För mig är livet förbi. Ingen
kan ha begynt sin färd med mer stormande
förhoppningar, ingen med en ljusare tro på det goda hos
människorna. — Men allt har misslyckats för 111ig. Jag
drömde om lycka — men den fanns ej där jag trodde. — Och
där den fanns, där stod den ej att vinna. Jag ville hjälpa
mina medmänniskor, väcka dem till starka fria tankar —
men de mötte mig med hat och hån. Mina böcker ligga
osålda och glömda — — — Kritici fördöma dem, och
mina vänner säga att jag misstagit mig om min kallelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
