Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— Nunnorna tar mycket god vård om henne.
— Må vara. Men vem kan undra på att en mor önskar
se till sitt barn. Och vad har du för skäl att neka henne
denna glädje? Att du själv ej vill träffa henne, att den
känsla du haft för henne är slocknad — det säger jag
ingenting om. Men vad har du för skäl till denna
grymhet, till den ringaktning du röjer, när du talar om henne?
Hon har dock fört vad världen kallar ett otadligt liv såväl
före som efter er korta bekantskap.
— Otadligt? Nej, min bästa Shelley, ibland är du
verkligen något naiv!
— Vad menar du?
— Ä, man hör ju en del saker ...
— Vad har hu hört? Av vem har du hört?
— Jag har hört en del av Hoppners.
— Hoppners?
Engelska konsuln i Venedig. Vad hade de haft för
historier ?
— Det kom en italienare och sökte tjänst hos dem;
han hade varit betjänt hos dig en tid.
— Jaså, Paolo — den lymmeln, som jag körde bort
för oärlighet! Nå, vad hade han hittat på?
Jo — det kom fram sä småningom. Paolo hade
berättat, att under vistelsen i Neapel hade det varit häftiga
uppträden emellan Shelley och hans hustru. Anledningen
hade varit svartsjuka å mrs Shelleys sida. Och miss
Clair-mont hade legat sjuk i Neapel, och hon hade fått ett barn,
det visste Paolo alldeles bestämt. Och det barnet var Shelley
far till. Och han hade låtit sätta in barnet i ett
hittebarnshus.
— Och allt det där har du trott!
Byron blev något förlägen. Nej, han hade naturligtvis
inte trott på det. Men i alla fall så hörde Shelley, att in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
