Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Claire fick en triumferande min, medan Mary åter
mulnade.
— Säg, är inte detta ett härligt liv! utbrast Claire.
Att draga fram genom sköna okända trakter, där ingen
vet vern man är, ingen frågar efter en - att obunden
ströva omkring — och söka efter lyckan.
-— Såvida man inte redan funnit den, sade Shelley med
ett tonfall av ömhet, i det hans blick sökte Marys.
Men Mary tycktes ej märka det.
— Du är så tyst, Marv. Vad tänker du på?
— Jag tänker på min far. Jag undrar, hur han har
det nu.
— Saknar du honom? Ängrar du kanske att du följt
mig? utbrast Shelley.
— Nej, det gör jag inte, svarade Mary. Men hon sade
det icke i den ton som hennes unge älskare hade önskat
och väntat.
Och nu var det Shellevs tur att se kränkt ut.
— I afton kl. 6. I S:t Mary’s värdshus!
Claire uttalade orden med låg, uttryckslös röst, utan
att stanna och utan att ens kasta en blick på den smärte
unge mannen, som stod där i hörnet, insvept i en stor
kappa.
Den unge mannen log.
— Du spelar din roll utmärkt, Claire, sade han road.
Men dä här inte på hela gatan synes någon som ser ut
som en spårhund, så kan du gärna stanna ett tag. Säg
mig — är S:t Pancras-huset fortfarande belägrat?
— Ja då, hela dagarna går en karl på vakt där
utanför och glor efter dig.
Shelley skrattade så uppsluppet som en pojke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
