- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
77

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

Och som den svartögda miss Clairmont, i brist på
utsikter att själv bli enleverad, tyckte att det vore förtjusande
att, om ock som tredje part, få vara med om cn
enleve-ringshistoria — och ävenså att fä komma ifrån de eviga
penningbekymren därhemma och få resa utomlands —,
blev det beslutat att hon skulle följa med.

Sålunda satt nu den vackra Claire i fören på det lilla
fartyget, blickande ut över det upprörda havet och
drömmande hemliga drömmar om en sagolik lycka och glans,
om tjusande äventyr, som skulle möta henne på färden.

Ty när något så romantiskt hänt Mary — vad skulle
inte då kunna hända henne! Hon som, enligt sin egen
åsikt, var avgjort vackrare än halvsystern och minst lika
begåvad.

Men på bottnen av den odäckade båten låg Mary med
slutna ögon och med huvudet stött mot Shelleys knän.
Hon var rädd för den starka blåsten, för de tornhöga
vågor, som hävde sig och tycktes vilja sluka deras båt, och
hon tryckte sig liksom skyddssökande intill den man, som
tagit hennes liv i sina händer.

Och milt och varligt strök Bysshe över hennes lena
ljusa hår. En våg av ömhet steg inom honom. ;Detta
barn med sin klara, höga panna — detta barn som
älskade och som vågade, som, trygg i sin vita oskuld, trotsade
världens dom — huru skulle han icke ägna sitt liv åt att
göra henne lycklig — skydda henne mot allt ont, jämna
hennes väg, bryta stigarnas rosor och bjuda dem åt henne,
men i tysthet låta törnena stinga honom själv.

Daggen låg ännu kvar på dikesrenarnas gräs. Lärkan
slog sina drillar högt uppe i den soliga morgonklarheten.
Och tre unga människor drogo landsvägen framåt — ut
i den vida världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free