Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. “Det lilla shamanerandet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 J. STADLING
hjälp för den enskilde under lifvets sorger och pröfningar, måste
den tillerkännas religiös betydelse. En enka t. ex. vid nedre
Lena talade med djup rörelse om sin skyddsgud (i form af en
liten sten, liknande en människofigur), som hon ständigt förde
med sig, och hvilken var hennes tröst under sorgen efter sin
make, hennes hjälp och stöd under kampen för sin egen och
sina barns tillvaro. Denna skyddsgud använde hon som “ma-
giskt“ medel för att utröna, huru hon skulle handla i brydsam-
ma tillfällen o. s. v. Vill man frånkänna denna “nragi“ religiös
karaktär, då måste man äfven ur t. o. m. kristen kult utrangera
mycket, som är af magisk art, såsom antireligiöst.
Man har äfven velat helt och hållet frånkänna den s. k.
“svarta shamanismen11 karaktären af religion, emedan den labo-
rerar med “onda“ makter och därför borde rubriceras som “svart
magi“. Gent emot denna uppfattning är först att anmärka, att
vid den dualistiska indelningen af andemakterna i “svarta" och
“hvita“, föreställningen om moralistiskt ondt och godt saknas, samt
vidare, att de “svarta11 och “hvita“ andemakterna ofta öfvergå
i hvarandra såsom färgerna i rägnbågen. Många kelet bland
fornasiaterna och abasylär bland jakuterna t. ex. spela t. o. m.
öfvervägande rollen af “hvita“ andar; abasylärs härskare, Ulu-
Tojon bland jakuterna, där de “svarta" makterna tagit öfverhand,
är icke ett ondt utan ett strängdt och hämnande gudaväsende,
som håller sina abasylär i tukt och genom de “svarta" shama-
nernas förmedling och mot vederlag af lämpliga offer skyddar både
den enskilde och samfälligheten. Den med en viss logik utbildade
dualismen bland jakuterna är egentligen en primitiv teologi med
monistisk tendens. Faktiskt afser ock den “svarta" shaman-kul-
ten hufvudsakligen att gagna och värna såväl den enskilde som
samfälligheten, och i samma mån som den det gör, kan den
ej frånkännas karaktären af religion.
Det förtjänar äfven anmärkas, att allmogen ofta ej skiljer
mellan “svarta" och “hvita“ andemakter. Jag sporde några
jakuter, om den eller den skyddsguden hörde till de “svarta"
eller de “hvita", men därom kunde de ej gifva besked.
I samma mån som den “svarta shamanismen" inriktas
på skadegörelse, blir den “svart" magi och förlorar karaktä-
ren af religion. — Den “svarta11 magien öfvas dock i vida
mindre omfattning bland naturfolken i norra Asien än bland pri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
