Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Shamanen i verksamhet. Iakttagelser bland dalganer, jakuter och tunguser på tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 J. STADLING
den ilar (förbi under oss), enigt fortsättom färden! Järntaket be-
röres, med flygande hopp må vi lägga det tillrygga!“ och sedan
han sjungit dessa ord, illustrerar han handlingen med höga hopp.
Så nalkas shamanen öppningen, som leder till underjorden,
“jordens gap“. Sedan han glidit ned genom denna öppning, kom-
mer han till ett haf, öfver hvilket man sträckt tagel. För att åskåd-
liggöra färden öfver denna farliga bro raglar shamanen från den
ena sidan till den andra och är stundom nära att falla. På haf-
vets botten ser han benen af många shamaner, som här gått un-
der, ty ingen syndig själ kan gå öfver tagelbron utan måste
drunkna. När shamanen kommit på andra stranden, träffar han
syndare af olika slag, som här utstå straff motsvarande deras
förbrytelser. En människa, som t. ex. varit nyfiken och haft för
vana att i smyg lyssna, är fastnaglad genom örat vid en pelare.
Slutligen nalkas shamanen Erliks boning. Här mötes han af
hundar, och dörrvaktaren vill ej släppa honom in, men bevekes
slutligen genom gåfvor. Redan före shamaneringen tillredas dessa
gåfvor: kärl af näfver, fyllda med hirsöl, kokt kött och illerskinn.
Sedan dörrvaktaren erhållit gåfvorna, släpper han shamanen in i
Erliks jurta.
Under shamaneringen framställer shamanen inträdet hos Er-
lik Kahn, som sitter på sin tron längst in i jurtan. Shamanen
bugar sig, trycker trumman mot pannan och säger: “Mergu,
mergu!“ och meddelar, hvarifrån och hvarför han infunnit sig.
Härpå upphäfver shamanen ett skrik och därmed betecknar, att
Erlik märkt honom och därvid höjt ett vredesrop. Förskräckt rag-
lar shamanen tillbaka till dörren, men närmar sig sedan åter Erliks
tron. Denna del af handlingen upprepar shamanen tre gånger,
hvarpå Erlik säger: “Fjäderfän flaxa icke in här, varelser med
ben inträda icke (i min boning); du pöbelyngel, du stinkande
torndyfvel, hvarifrån har du infunnit dig?“ Den kloke shama-
nen förklarar, hvem han är, och räcker därpå härskaren under-
jordisk vodka. Detta åskådliggör shamanen genom lämpliga åt-
häfvor, hvarpå han agerar den underjordiske kahnen, som sväljer
den starka drycken och därvid gör en grimas. Därpå förärar
shamanen Erlik en oxe, som på förhand slaktats, samt en hel
del på ett streck upphängda klädespersedlar — en päls, halsduk
o. s. v. — och i det shamanen räcker fursten dessa gåfvor, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
