Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det professionella shamanväsendets utveckling - 1. Primitiva utvecklingsstadier (bland fornasiaterna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 45
och endast genom hans förmedling blifva kulthandligarna effektiva.
’Icke ens offerväsendet har på långt när så stor betydelse som
shamanerandet — för att använda shamanisternas vanliga benäm-
ning på shamanens speciella kulthandling — hvarigenom shama-
nen träder i omedelbar förbindelse med andevärlden. Det mäst
karakteristiska och betydelsefulla i shamanerandet är extasen eller
transen, hvarunder shamanens ande, beledsagad af någon eller
några af hans tjänsteandar lämnar den medvetslösa kroppen och
beger sig till andevärlden i och för utförande af för olika fall
skilda åligganden.
Rörande de orsaker, som ursprungligen förmått shamanen att
beledsaga sin värksamhet med extasen, kan på den etnologiska
och folkpsykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt full klar-
het ej vinnas. Att drömmen, hallucinationen och andra liknande
själstillstånd härvid spelat en stor roll är likväl sannolikt. Tack
vare de forskningar, som redan utförts, särskildt bland fornasia-
terna i de nordligaste delarne af Asien, där kulten bibehållit sin
största ursprunglighet, kan man dock redan nu skönja några all-
männa drag i shamanväsendets utveckling.
Rörande den psykiska jordmån, hvarur shamanväsendet fram-
vuxit, är då i första rummet att märka, att naturmänniskan, tvärt
emot den allmänt rådande föreställningen, är vida mera “nervös
(impulsiv, öfverkänslig och mottaglig för intryck) än kulturmän-
niskan. Detta gäller i hög grad om de nordasiatiska folken.
Tschuktscherna t. ex. kalla sig själfva “ett folk, ömtåligt för dö-
den”. “Denna ömtålighet11, säger Bogoras, “är mera af själisk
än fysisk art. Den är äfven utbredd bland grannfolken, ja, t. o. m.
bland ryska inbyggare. År 1899 kort efter vår ankomst till Gis-
higinsk inträffade t. ex. följande tilldragelse. Under kortspel hörde
en rysk handlande polischefen i förbigående rörande honom om-
nämna: ’Jag drömde, att ni var död’. Köpmannen gick då hem
och dog. En tschuktscher, vid namn Karvanukvat, vid Anadyrs
mynning, sålde två afgudar till min samling. Plötsligt greps
han af ånger och sade, att han under instundande natt ämnade
rådfråga andarne rörande affären. På morgonen var han död .
Enligt Jochelson dogo fordom jukärierna ofta af plötslig skräm-
sel. Bland nämnda folkstammar har, enligt skilda uppgifter, stun-
dom inträffat, att infödingar, som häftigt tilltalats af ryska tjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
