Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles Hammarstedt har bearbetat, behöfva vi nu icke ingå. “Mana“
föreställningen har här specificerats genom matfrågan och
åkerbruket.
Vi finna sålunda, att makten och själen (eller anden) ej kunna
förklaras ur hvarandra, utan snarare äro parallella föreställningar,
tillkomna ur i viss mån skilda anledningar.
Codrington anger hos melanesierna det sammanhanget
mellan makten och själen, att mana alltid ledes tillbaka på ett
personligt ursprung. Se citatet ofvan. Har stenen makt, beror det
på att en ande förbundit sig med den. Ett ben af ett lik har
mana, ty själen är förbunden med det. En människa kan ega
mana genom förbindelse med en död mans själ eller med en
annan ande. En sång, därför att namnet på en sådan ingår i
den. Men granska vi närmare Codringtons egna exempel, verka
de icke alla öfvertygande i denna riktning. Hvilket samband
med en ande eger stenen, som gräfves ner invid trädet, därför
att den liknar dess frukt, och som, när den genom verkan visat
sig maktfylld, kan meddela mana äfven åt andra stenar? Äfven
om melanesierna verkligen bunde mana vid en vilja, en ande,
en människa, behöfver det därför ej ske öfverallt. Marett har
i The Treshold of Religion 1909 anfört exempel som tydligen ange
en opersonlig orsak.
Frågan tillspetsar sig i magin. Beror denna, såsom Frazer
menat, på en teknik, vissa handgrepp och regler, som med
mekanisk nödvändighet medföra en beräknad följd? Eller ha andra
rätt mot honom, när de återföra all magisk verkan på en vilja,
närmare bestämdt en “makt“begåfvad vilja hos människa, djur,
ande, gudom? Yevons har öfvergått från den förra ståndpunkten
till den senare. Så oförenliga, som de engelska antropologernas
diskussion tycks ge vid handen, äro dessa ståndpunkter ej. För
konstutöfning behöfs både begåfning och teknik. Det kan se ut,
som om det berodde på vissa handgrepp och regler. Det är
Frazers ståndpunkt. Men bakom måste begåfningen ligga. Utan
den blir det ingenting af. Trollkarlens “makt“ är yttersta orsaken.
Så säga Frazers opponenter. Dock, begåfningen skaffar sig i
utöfningen ovillkorligt ett visst handlag och vissa regler. Mana
och tilltron till vissa tekniska åtgärder utesluta ej hvarandra.
Nog ligger “makten“ bakom all magi. Men finns den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
