Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 PÅ SPANARESTRÅT,
hufvadet, och ur såret hade runnit blod öfver hela hans
ansikte. »Vi måste ha en riktig eld,» sade Per, sedan han
sett, hur det stod till med hans vän, »det är smällkallt, och
Matti härdar ej ut utan värme.»
Snart var elden tänd och en granrisbädd iordninglagd
för den sårades räkning. »Håll snö på såret, under det jag
är borta,» sade Per till Matts, och därmed afiägsnade han
sig skyndsamt.
Det blef en lång natt för Matts att vaka och sköta om
den sårade mannen, ty först i ljusningen kom Per åter, åt-
följd af ett par män. Det var fältskärn och hans medhjäl-
pare, hvilka genast togo hand om Matti, som hade sofvit
hela tiden Per var borta. Under det fältskärn sysslade
med den sårade, berättade Per, att han måst gå emot de
antågande knektarna för att få fatt på fältskärn, ty den,
som varit med förtruppen, hade haft fullt upp att göra
och kunde således ej ha tid att följa med honom. Under
fältskärns händer blef Matti slutligen vaken; sedan hans
hår till en del afklippts, förband pålagts, och blodet blifvit
aftvättadt öppnade han ögonen och började prata och bråka,
tills han åter blef tyst och som det tycktes föll i sömn.
»Ni få se till, att ni hålla honom varm,» sade fältskärn,
då han aflägsnade sig. »Nog har han fått sig ett nyp,
som duger, men han tycks ha hård skalle, så att han kom-
mer sig nog, om han ej förfryser eller något oförutsedt till
stöter.» Matts trodde icke. att Matti skulle bli vid lif; såret
var för stort, och troligen var hufvudskålen genomhuggen.
Då han anförtrodde Per sina tankar, svarade denne
ingenting, men om en stund aflägsnade han sig, utan att
säga hvart han skulle gå. Några timmar därefter kom han
åter, dragande en kälke efter sig, och syntes då vara vid
godt mod. »Frukta icke för Matti» hälsade han, »han blir
säkert frisk igen och skall snart komma hem till oss,» Visst
skällde prostens dräng på mig, när jag tog kälken från ho-
nom, och prästfrun blef icke blid, då jag anammade hennes
sängkläder och skinnfällar. Här känna de ej till hur det går
till i krig, men det få de nog lära sig så småningom. Nu
skall Matti få åka, och godt skall han må, ty jag tvingade
allt fram litet af hvarje af prästfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
