Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 PER DRAGER ÅTER UT I KRIGET.
tänker ej rymma fanan, fastän jag varit fången, och hade
jag trott, att jag kunde få rätt på kungen, så hade jag
gått för länge sedan. Så snart marken blir frusen, drager
jag åstad. Ni reda eder nog här hemma utan mig, nu sedan
Tisken kommit åter.»
Hvad Jo förmodat inträffade verkligen. Matts och den
väna Valborg återkommo som ett gift par. Pavo och Gretti
hade redan länge förstått, att de älskade hvarandra, och
gjorde själfva utan omständigheter slag i saken, då Valborg
nu uppnått den ålder, att hon kunde gifta sig.
Nyheterna de inhämtat under färden gåfvo hvarken an-
ledning till oro eller brådska. Konungen var ännu borta,
och när han skulle återkomma, hade ingen ännu reda på.
Lika litet visste man om något krig med Norge, men så
mycket hade man dock hört, att krigsfolk fanns samladt
där, och att trupper äfven voro sammandragna i Sverige
längre söder ut.
»N1 skulle ha gått till Skansen, då ni voro ute för att
skaffa nyheter,» sade Popens Per. »Där nere vid fjordarna
veta de aldrig någonting. Nu går jag själf dit, så kanske
jag har fått bättre underrättelser, då jag återkommer,
än ni.»
Få dagar därefter var Per åter. Något vidare hade
han icke inhämtat, annat än att knektarna haft några nappa-
tag med norrmännen i Köla socken, men det var redan
två år sedan dess. Per var icke fullt belåten med sin resa.
Han ville därför genast gå söder ut för att höra, hvar
kungen uppehöll sig. I Västerskogen kunde de nu vara
honom förutan, och de beböfde icke vara oroliga, äfven om
han blef länge borta: ban skulle nog reda sig.
Det föll ingen in att söka afråda Per från färden, hur
oviss och farlig den än var, ty har finnen en gång fattat ett
beslut, så fullföljer han det, det må uppstå hvilka hinder
som helst, och hvad särskildt Popens Per beträffar, så veta
vi, att han icke var den, som gaf vika för några svårig-
heter.
»Resan går nog bra för Per,» sade Jo, sedan Per af.
lägsnat sig, »ty en ekorre sprang öfver stigen, så snart jag
satt honom i land på andra sidan sjön, och väl rustad var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
