Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
ligen, efter stora mödor och många umbäranden, för hvilka
det blir för långt att redogöra kommo fram till hafvet,
vära Aodens utlopp. Vår närmaste uppgift blef nu att finna
en lämplig lägerplats, och vi behöfde ej söka länge efter en
sådan. Sedan vi hvilat oss, blef det beslutadt att Heijki och
jag skulle gå bort till den närbelägna bygden för att kun-
skapa, under det de båda andra vaktade våra saker och
stannade kvar vid lägerplatsen, tills vi kommo åter.
Då Heijki och jag hunnit så långt, att vi sågo åkrarna
och husen, stannade vi i skogskanten och varseblefvo då ett
par män ocb en kvinna, hvilka kommo emot oss efter vägen.
Heijki föreslog, att han skulle gå och möta dem. Sin bössa
och don lämnade han kvar hos mig, då det vore bättre, om
han icke hade dem med sig, och så drog han åstad. Jag
såg, huru han länge nog stod och pratade med främlingarna,
och då de skildes åt och de senare kommo mot den plats,
där jag var gömd mellan buskarna, såg jag honom fort-
sätta och gå fram till gårdarna. Utan att märka mig gingo
främlingarna helt nära förbi mig, men jag kunde dock ej
höra, hvad de sade hvarandra.
En god stund stod jag och väntade på min kamrat och
kände mig till slut helt orolig, men ändtligen kom han dock,
och jag undrade då, hvad han kunde hafva att meddela mig:
>»Kom fram, Perl» ropade han redan på afstånd, »ty för
ryssarna behöfva vi för ögonblicket icke frukta. Men det
är just icke så bra ställdt i bygden ändå, ty pesten rasar
här, och huru vi skola kunna skaffa oss det vi behöfva, det
vet jag icke. Dem jag talat med hafva dåliga nyheter att
förtälja: ryska galejor fara fram och åter här i sjön och
göra all skada de kunna, röfva, plundra och bränna. Äfven
hit hafva de kommit, men som man visste af det förut, har
man gömt undan hvad man kunnat, så att vi få väl hop-
pas att erhålla, hvad vi åstunda.»
Sedan vi gömt våra bössor och plockat ur våra kuntar,
gingo vi fram till gårdarna och sporde efter salt och mjöl.
Svaren blefvo, att ingen hade mera däraf, än de be-
höfde, tills vi slutligen träffade en äldre man, som sade, att
han visserligen ej själf hade något att aflåta, men att han
möjligen kunde skaffa oss hvad vi önskade af en annan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
