Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
leken beståndande, så kunde vi torka den för framtida behof.
Nu, då vi voro öfver midsommar, fanns det för öfrigt god
tillgång på fågel i skogarna, och dem borde vi, som voro
goda skyttar, ej hafva svårt för att skjuta.
Efter en vecka voro vi alla uthvilade och hade under
tiden lyckats samla en ganska stor knippa fisk, tack vare
det förråd af salt, vi ännu hade kvar. Då vi nu i afskedets
stund såsom tack och ersättning för den gästfrihet och det
bistånd vi åtnjutit gaf gamle far två daler af Matts’ penningar,
blef han ytterligt glad och sade till Heijki, den äldste
af de unga männen, att lyckan log mot dem. Han skulle
genast fara till bygden för att skaffa salt för penningen,
emedan de icke ägt något sådant sedan förra vintern. Vis-
serligen kunde han ej få så mycket, men det blef välkom-
met det han fick.
Jag sade då, att om Heijki, som kände trakten, ville åtfölja
oss till något ställe, där vi kunde erhålla upplysningar och
bistånd, så vore vi villiga att ge honom ännu några daler
för hans besvär. Matts nickade bifall till mina ord, och nu
uppstod en lång öfverläggning mellan gubben, gumman och
Heijki. Resultatet däraf blef att om vi af vårt förråd ville
lämna dem några näfvar salt, så skulle Heijki få följa oss
genom skogarna till den stora älfven Iijoki, där vi kunde
finna tillräckligt förmöget folk för att kunna förskaffa oss
hvad vi behöfde för vår fortsatta resa.
Med Heijki som ledare och alla vid god hälsa började
vi vår vandring, och jag kan gärna säga, att de tre veckor
som förflöto, innan vi uppnådde den stora floden, voro de
bästa vi haft under vår färd. Hvar vi gingo fram, påträf-
fade vi fågel, och fisk fanns i alla bäckar och småälfvar,
i alla större och mindre sjöar, som vi gingo förbi. Rakki
ensam försedde oss med fågel, hvilken han smög sig på och
bet ihjäl, ty ännu voro hvarken tjädrar eller orrungar skygga,
utan läto i all sin oskuld hunden komma alldeles inpå
sig, innan de togo till vingarna,
Sista veckan hade vi ej något mjöl, hvilket dock ej
gjorde oss så mycket, men likväl voro vi glada, då vi hunno
fram till Iijoki och följande dag påträffade människor.
Dessa voro helt uppskrämda, emedan ryssarna hade plun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
