Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID NIKKOS HEM. 157
tung som din, och af den mjuka björnhuden har jag icke
blifvit klämd hvarken i ryggen eller på axlarna. Jag ser
nog, huru det är fatt med dig. Blif du här, tills jag åter-
kommer. Den här gången vill jag råda.»
»Jag fick gå litet längre, än jag tänkte, då jag drog
åstad,» sade min kamrat, då han på tredje dagens kväll
gladt hälsad af mig och Rakki återkom från sin färd, >»men
bra gick det, och här ha vi något som vi kunna behöfva.»
Därmed upptog han från sin niffel några mjuka rågkakor,
hvilka vi genast delade och läto oss väl smaka, ty båda
voro vi matfriska.
»Jag undrar just,» sade jag en kväll, sedan vi lagt
oss vid nyingen nära en betydande flod, »huru många
bäckar och älfvar vi farit öfver, sedan vi voro i Ore?» —
»Det vet nog ingen,» svarade Nikko, »men att denna är
den största, det är säkert. Den kallas Ångermanälfven, och
följa vi denna, så skall jag, om väderleken vi nu ha fortfar,
efter ett par dagars förlopp visa dig fyra bergstoppar, i
närheten af hvilka vår sved är belägen. Den benämnes af
svenskarna Bågaliden, och där kunna vi hvila ut».
Väl hunno vi ej till Nikkos hem på den tid vi hoppats,
men glada voro vi, då vi ändtligen fingo sikte på hans
pörte, där vi hälsades välkomna af hans far, en rask och
kry man, på hvilken åren icke syntes hafva haft någon in.
verkan.
»Nu måste du gifva dig till tåls ett eller snarare två
månhvarf hos oss,» sade han, sedan vi berättat våra äfventyr
och han fått veta målet för min färd. »Ännu är isen på
Kvarken icke så stark, att någon kan gå öfver den. När
du kan företaga resan, få vi nog i sinom tid reda på, och
jag tänker nog, att du då kan få någon af våra bekanta i
sällskap. Hvila dig nu.»
Långa syntes mig de fem veckor, jag tillbringade vid
Bågaliden, fastän vi ofta nog voro ute i marken med våra
bössor och snaror. I de senare fingo vi särdeles god fångst
af ripor och harar, och med bössorna sköto vi icke så litet
tjädrar och orrar. Allt detta kunde säljas till svenskarna,
som sedan foro mot söder med hela lass af vildt. De äro
lyckliga våra landsmän i den trakten, som kunna ha inkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
