Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MÖTE 1 SKOGEN. 151
Sedan jag lämnat Bjurberg och de trakter, jag var
bekant med förut, kände jag mig ensam och orolig, och
hade jag icke haft Rakki, till hvilken jag kunde trygga mig,
så hade jag nog vändt om, men nu gick jag modigt på,
och glad var jag, då jag kände igen de berg och märken,
som ni sagt mig, att jag hade att rätta mig efter. Tur
hade jag med jakten, ty dagligen träffade jag på vildt och
lyckades utan att uppehålla mig skjuta hvad Rakki och jag
behöfde. När jag slutligen vandrat ungefär en vecka, träf-
fade jag på ett berg, som jag visste icke låg långt från den
gård, som beboddes af mors släkt i Oreskogen.
Sedan jag lämnat Bjurberg, färdades jag på skidor,
hvilka jag erhöll af Pål, och hade det därför icke så arbets-
samt som förut med att taga mig fram. Jag var således
icke särdeles trött om kvällarna, men icke förty lade jag
mig alltid, då det började skymma. Den dagen, jag upp-
nådde det nämnda berget, hade jag likväl gått något längre
än vanligt, så att det redan var mörkt, när jag högg ned
nyingsfuran.
Under det jag höll på därmed, rusade Rakki plötsligen
upp samt började ilsket morra, då jag hastigt grep bössan
och sprang bakom ett träd, undrande hvad som oroade
hunden. Jag fick snart reda härpå, ty en man kom med
god fart löpande på sina skidor fram till den svedda furan.
»Godt möte,» hälsade han, då han upptäckte mig, »jag ser,
att du tänker slå dig till ro. Hvarifrån är du?»
Jag sade honom hvem jag var. »Du är långväga ifrån,»
anmärkte han då. »Det var bra att jag träffade på dig,
emedan jag, just som din fura föll och jag hörde braket,
var färdig att slå mig till ro för natten; nu kunna vi vara
tillsammans vid samma eld.»
Därtill kunde jag icke neka, utan svarade, att han var
välkommen, och att jag var särdeles glad öfver att träffa
på en landsman här i djupa skogen, något som icke händt
mig förr under min långa vandring.
Vi hjälptes åt att göra upp eld och bädda i ordning
till natten, och sedan vi fått allt färdigt, tog jag upp en
tjäderhöna, som jag skjutit under dagen, och började
plocka den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
