Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 KONUNGENS BREF.
började hon storgråta. Då förstod jag, att jägmästaren var
död, och gick då tillbaka uppåt bergen, där Uffo och jag
stannade flera dagar. När jag så kom tillbaka, sade jag
till kära mor, att jag ville gå hem till de mina.
"Gå du Matts från detta sorgehem,” svarade hon. ’Hälsa
far och mor och tacka dem från mig för att de varit snälla
emot den som numera ej är i lifvet. Han bad mig hälsa
dem och dig. Bössan och hunden har han gifvit dig jämte
alla sina skjutdon, Tag dem och gå med Gud!
Och nu är jag här, far, och vill blifva hos mor och dig;
ut »på världen» vill jag icke mer.»
Jägmästarens bortgång kunde icke annat än väcka sak-
nad hos tinnarna, på grund af hans vänlighet mot dem och
för den omsorg, han haft att skaffa dem konungens egen
tillåtelse att fritt äga den mark, där de slagit sig ned. De
kände sig nu tryggare och prisade såväl sin hädangångna
vän som konungen, hvilken haft omtanke om deras välfärd.
Jägmästarens gåfva till Matts ansågs mycket stor och
värderades högt. Bössa, hund och »don» var något, som
af alla skogsboarne eftersträfvades: de gåfvo trygghet, bi-
drogo till lifvets uppehälle och försvar i onda tider och för-
skaffade sin ägare anseende och aktning.
Också sade Moilainen, då han noga undersökt och be-
skådat Matts bössa med tillbehör: »Jo nu har du erhållit
något för hela lifvet. Visserligen får du en gång Pavos
bössa, som han fick af Pekka, och som hittills varit den
bästa i våra skogar, men jag tror icke, att denna är sämre.
Vi äro lyckliga, vi finnar i Västerskogen, emedan här finnas
Hera bössor än män, och det är nog icke förhållandet i
många gårdar, där finnar bo.»
Matts fick nu redogöra för sina resor och vandringar
med sin förra husbonde samt för sina erfarenheter och iakt-
tagelser, och då han vitsordat, att hvem som helst kunde
ströfva fritt omkring i svenskbygden utan att behöfva frukta
att bli tagen till knekt eller tvingad att arbeta hos de höga
herrarna, kände våra finnar sig belåtna och prisade konun-
gen ännu mer än förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
