Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 SKOGSBRANDEN.
genast återvända med något till lifs åt våra män, som be-
vaka elden därborta i skogen. Hvar ha vi Moilainen?» —
»Nere vid sjön, tänker jag; ban går väl där och ondgöres
öfver att han är så gammal, att han icke kan vara med
eder i skogen,» svarade Gretti, i det hon tog bockhornet,
som hade sin plats i pörtets knut, och blåste några strofer
så klangfulla, att ekot af dem återkastades från klipporna
nere vid sjön.
»Hvila er nu,» tillade hon, »så skall jag genast lägga
in mat at dem, som äro i skogen. Under tiden kommer
nog Moilainen, som utan tvifvel har hört hornet.»
»Du må äfven lägga in något åt Moilainen och mig.
Vi måste fara utför älfven och forsarna till nedre sjön för
att se, om elden går omkring denna, ty i så fall få vi den
hit från söder och väster, om vi ej kunna stäfja den.»
»Det måste brinna förskräckligt där borta i öster, då
röken står så tjock äfven här,» svarade Gretti bekymmer-
fullt. »Måtte ni bara kunna hejda den.»
Både Pavo och Matts hade, under det den förra talade
vid Gretti, kastat sig på bänkarna, och inom några minuter
sofvo de djupt och lugnt.
Då Gretti kom med hvad hon lagt i säcken, voro de
ännu ej vakna, hvarför hon, så ondt det än gjorde henne,
måste väcka dem, och ögonblicket därpå voro de på benen.
»Se dig väl för, Matti» varnade Pavo, i det han tittade ut,
»jag tycker, att röken är tjockare än då vi kommo. Går du
vilse, så bleka i träden, där du går fram.»
Pavo stod färdig att begifva sig af, då Moilainen skym-
tade fram genom röken. När han varsnade Pavo, frågade
ban ifrigt, hur arbetet kade lyckats för denne och deandra
männen, och då Pavo svarade, att ban hoppades, att de från
den sidan där de arbetat skulle vara fria från elden, för-
klarade gubben, att han ej trodde därpå, hvarför han fångat
fåren och getterna och landsatt dem på den lilla holmen ute
i sjön. Lissa hade gått till näset med korna, så att de kunde
simma öfver till holmen, om faran blef öfverhängande.,
»Tack, Moilainen,» svarade Pavo, »du är förtänksam som i
forna tider, men nu måste du genast följa mig: det hastar.»
Yxa hade Moilainen redan i händerna, och snart var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
