Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVEM FRÄMLINGEN VAR. 57
»Ja! Och den har jag fått af konungen för ungefär
samma; tjänst, som du gjorde mig.»
»Är konungen då skogsman (jägare)?» — »Ja,» svarade
främlingen, »och jag är hans jägmästare, hitsänd för att
bevaka hans skogar och se till, att de ej vårdslösas och ned-
-brännas af finnar och skogsstrykare. Men härom må vi talas
vid framdeles. Kan ingen af de unga männen gå i ditt ställe?»
»Jo, men de våga det icke.»
»Våga de icke! Hvarför det?»
»Det kunde hända, att de aldrig kommo åter.»
»Huru skulle det kunna hända?»
»De kunde bli tagna till knektar.»
»Visst icke, Pavo,» utbrast jägmästaren, »det är fredligt
i landet, nu, och konungen har kommit öfverens med folket,
att hvarje mantal skall hålla en stadigvarande knekt, och
denne kan icke tagas emot sin vilja. Bönderna skola be-
tala honom samt dessutom gifva honom en gård, där han
fritt må vistas, så länge det är fred i landet, eller då han
cke deltager i öfningarna. Alla tycka om den förordnin-
gen, ty äfven löskarlar och drifvarefinnar kunna oantastade
färdas fram genom landet för att söka sig arbete, hvarhelst
sådant kan finnas. Sänd du lugnt en af de unga karlarna.»
»En glädjande nyhet berättar du mig nu,» svarade
Pavo, »men likafullt går nog jag att framföra ditt ärende.»
»Gå med Gud, Pavo! Du hade icke behöft misstro mina
ord, men jag känner allt litet till eder, finnar: jag har
träffat många af eder förut i de norra skogarna, och äfven
där äro de misstrogna emot oss svenskar.» .
Under det jägmästaren och Pavo språkade med hvar-
andra, hade den öfriga delen af finnfamiljen inkommit i
pörtet, där de helt tyst slagit sig ned och afhört samtalet.
Då jägmästaren sade hvem han var, reste sig Moilainen till
hälften under synbar oro, men satte sig genast ned igen.
Bliekar växlades mellan männen, och då Pavo gick ut, smög
sig den ena efter den andra efter honom, endast Gretti
blef kvar hos den sjuke.
Pavo hade stannat utanför dörren, där han tittade på
molnen, synbarligen för att studera väderleken. Vid hans
sida stod Moilainen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
