Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 JÄGMÄSTAREN.
älfven från väster till de östra skogarna, och nu hade Matti
följt deras spår. Per och Matts voro hemsända med tre
stycken lodjur och det småvildt de fått samt voro tillsagda
att bedja Pavo möta Matti vid det öde finntorpet norr om
den stora sjön. Pavo borde vara där så tidigt följande dag,
som han kunde, ty Matti hoppades kunna ringa eller holma
björnarna, och sedan skulle de besluta, om dessa skulle jagas
strax, eller om man kunde våga låta dem ligga, tills mera
snö kom. Nu var det så litet snö i skogen, att Matti hade
all möda att följa spåren.
»Å så bral» utbrast den unge finnen, då han varsnade
Moilainen, »nu får Per och jag hjälp attsätta app "älgled’")
här söder i marken, där vi funnit stora vägar efter älgarna.
Mattis sade, att vi genast skulle vända om igen och gillra
spjuten, innan det blef mera snö.»
»Moilainen går allt med till skogen och jagar björnarna,»
svarade gubben, som äfven börjat att rusta litet för färden.
»Var ej så ängslig för den saken,» inföll Gretti, då Matts
syntes nedslagen öfver Moilainens beslut. »Jossi hjälper
er nog.» — »Nej, det gör han ej, ty någon skall väl vara
hemma och passa sikleken,» trodde Matts. »Du mor och
Lissu lära väl hjälpa honom, och Per och jag få sköta oss
själfva,» tillade han helt modlös.
Nu kom Per med en gammal lohane öfver nacken och
en unge under hvardera armen. Moilainen blef helt för-
tjust vid hans åsyn och öfver den börda han bar samt
skyndade med framsträckt hand emot honom. Per å sin
sida blef så glad, då han igenkände sin gamle vän och läro-
mästare, att han kastade lofamiljen på marken och uppgaf
ett högt rop. »Nu skola vi knipa älgarna,» sade han, »ty
så sluga och försiktiga de än äro, så fånga vi dem utan
att behöfva kosta på dem krut och bly, om du hjälper oss.»
Hvad Moilainen och Per vidare tänkte om stundande dagars
arbeten, blef aldrig uttaladt, ty Jossi kom mu tillbaka,
hvarpå han och Pavo började samspråka, tills den
senare fann det vara tid att tillsäga hvar och en, hvad
————————
*) Spjut, som sattes i ett tillbakaböjdt träd och gillrades med ett
snöre, hvilket spändes öfver älgarnas vägar på så sätt, att spjutet, då
det föll, kunde intränga i djurens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
