Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNARNAS KARAKTER. 33
tionden villebrådstillgången icke så stor, att alla finnar
ansågo det lönande att ströfva omkring i skogarna för skytte,
utan de funno det bekvämare att fånga villebrådet i giller
och nöjde sig med hvad som kunde erhållas på detta sätt.
Det fanns dock tillräckligt många jägare, som ströko om-
kring i skogarna, men dessa sökte ofta med framgång för-
niämligast stordjuren, såsom älgar, björnar och vargar.
Jägarnas strider med björnarna, hvilka ännu under min ung-
dom voro rätt talrika på vissa trakter, utgjorde under den
mörka årstiden ett stående samtalsämne i finnens pörte lik-
som äfven tilldragelser från ofredens dagar och förfädernas
bedrifter under försvaret af hus och hem.
Under sitt arbete hemma syntes finnen icke särdeles
ifrig. I sina rörelser var han långsam, hans gång var lidande,
men icke hurtig: att följa en finne, så säflig han än före-
föll, i skogen och under jakten var ansträngande nog. HFEj
heller visade han sig något vidare språksam; yttrade han
sig, så gingo hans ord dock alltid rakt på sak. Var det
fråga om att hitta i skogen eller uppsöka okända platser,
så kunde man fullständigt lita på honom, och var man i
ovisshet om något, så fann han efter en stunds betänkande
ständigt det rätta.
Längre fram i tiden, då jag hade finnar i arbete, fann jag
dem alltid vara särdeles flitiga, pålitliga och ordhålliga, men
raska och lifliga blefvo de ej, förr än det blef fråga om
timmerflottning. Då blef det lif i finnen, och jag kan godt
säga, att han, äfven om han i detta arbete ej öfverträffade
Dalbykarlen, som med fog den tiden ansågs såsom den för-
nämsta strömflottaren, i alla händelser ej var mycket sämre.
På alla svåra platser, på alla timmerfästen kunde man finna
honom, och där arbetade han icke allenast raskt och hurtigt
utan äfven med omtanke; på fara för lif och lemmar tänkte
han icke.
Önskade jag finnarnas bistånd under mina vandringar
genom deras område, och detta gjorde jag många gånger,
nekade de med ett undantag när under en björnjakt”) aldrig
därtill. Hvad jag begärde af dem emot betalning var
————————
*) Se förf:s bok: »Minnen från skogarna» (Skallbergsbjörnarna).
3. — Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
