Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnarna under min ungdom.
Så långt jag kan minnas tillbaka, kommo finnar eller
rättare finngummor jämte sina barn till mitt hem.
Deras ärende visste man på förhand, de voro hungriga och
ville hafva något att lefva af. Man tog hvad man hade
och gaf dem att äta och äfven något att stoppa i kuntarna,
ty alla som förmådde bära, hade sådana af näfver, och i
dem lades allt hvad de ej orkade förtära på stället. Väl-
komna voro de icke dessa flockar, som regelbundet hvarje
vinter och vår kommo ned i bygden. De voro, så vidt jag
minnes, utan undantag klädda i paltor, snuskiga och illa-
luktande, och därför sökte man så snart som möjligt göra
sig af med dem. Detta gick dock icke alltid så lätt för sig,
ty visserligen aflägsnade sig barnen och de yngsta af kvin-
norna ganska snart, men de äldre hade mycket att säga om
sin fattigdom och nöd samt bådo om allt möjligt. Med
onda ord vågade man icke afvisa dem, ty man fruktade, att
de genom odygd eller trolldom kunde skada människor
och kreatur, hvarför de ofta nog erhöllo mer än påtänkt
var, för att man skulle bli dem kvitt. Dessa gamla kvin-
nor. som voro mycket pratsamma, då de åstundade något
särskildt, voro afskräckande fula, ofta koppärriga med an-
sikten fulla af rynkor, med rinnande ögon och brun hy.
Ofta skrämdes vi barn för finnkäringarna, och frånstötande
fanno vi dem i deras dåliga dräkter och okammade hår — vi
kände en verklig lättnad, då flocken drog från gården.
Det hände dock, att någon af de gamla käringarna
återkom på kvällen för att spå pigorna, hvarom vi sedan
2. — Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
