Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLYSNING VINNER INSTEG. 15
anskaffat böcker till finnarnas upplysning och därjämte upp-
tagit och bekostat ett par pigga finnpojkars skolgång så
långt, att de blifvit studenter, hvarefter han hade sändt dem
att sprida kunskaper bland sina stamförvanter. Den ene
af dessa gossar arbetade sedermera många år som skol-
mästare på båda sidor om gränsen, men den andre, som
Gottlund hade hoppats skulle göra på samma sätt, fann sig
icke hafva någon kallelse därför.
År 1830 förordnades till predikant för tinnarna i de
norra kapellförsamlingarna en ung präst, Emanuel Brunsell,
som lämnat en »Beskrifning öfver Norra och Södra Finn-
skoga kapellförsamlingar uti Karlstads stift», i hvilken han
säger, att finnen i allmänhet omtalas med förakt af svensken,
som anser det ej vara någon synd att bedraga honom, eme-
dan han ej förstår bättre och nöden ofta tvingar honom
att låta sig nöjas med den behandling han får lida. Då
sådant kunde ske så sent som på 1830-talet, kan man förstå, att
förhållandena varit ännu värre längre tillbaka i tiden.
Rörande finnarnas gästfrihet säger han: »De dela gärna
med förnöjdt och gladt hjärta den yttersta skärfven, glöm-
mande sin egen nöd, och allt hvad de äga, som i allmän-
het ej är mycket, står till tjänst på minsta vink. De äro
med få undantag i den största fattigdom».
Om finnarna största inkomstkälla den tiden, timmer-
handeln, yttrar han sig sålunda: »Då folket i allmänhet är
så okunnigt, att det knappast kan mera än fälla de stockar
(träd), bland hvilka de uppvuxit, och dessa börja blifva
glesa och finnen, sedan ändtligen stocken blifvit fraktad till
vattendragen, sällan får mer betalning för sin stock, än
han i anseende till de dyra munförråden ätit upp, borde han
uppmuntras att lära sig slöjda, koka tjära och bränna pottaska
m. m. Men härtill fordras, att styrelsen toge kraftiga mått
och steg, och att utvägar upptäckes till varornas afsättning
på närmare håll än Karlstad». Äfven Brunsell var en
finnarnas vän, utan att ban dock förbisåg deras fel och brister,
hvilka han skarpt klandrade och rätt ofta bestraffade. Han
höll ej länge ut som predikant för finnarna, ty redan efter
sex års förlopp erhöll han afsked, sedan han förgäfves sökt
det flere år förut. Hans hälsa var då redan dålig och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
