Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sker allsidigt, icke blott i en gifven riktning.
Detta är icke »Kunst fur alle" — en löjlig
utopi, och därtill icke ens eftersträfvansvärd.
Det är icke häller ett försvar för en filosofisk
eller literär bildkonst — sina naturliga gränser
kan ingen konst ostraffadt öfverträda. Men det
är en plaidoyer för det själiska i konsten, en
plaidoyer som kanske kan vara på sin plats i
i en tid som vår, då konst i så hög grad göres
uteslutande för konstnärer, och i denna extrema
konstnärlighets namn rätt mycken svindel bedrifvits.
Utan tvifvel: en målning skall vara en målning,
en skulptur en skulptur, och konstnärerna
ha själffallet rätt då de yrka, att de rent konstnärliga
egenskaperna i deras värk främst skola
tagas i betraktande. Det är icke svårt att
förstå en Millets förtrytelse, då man med förbiseende
af de formella förtjänsterna i hans arbeten
kastade sig öfver deras förment socialistiskt-
revolutionära tankeinnehåll och i hans Såman
t. ex. blott såg en omstörtningens apostel,
slungande ,näftals kartescher’ mot himmeln. Men
å andra sidan — visa ej dessa , missförståelser’
bäst mäktigheten och styrkan af en konstnärs
alstring? Förlorar Michel Angelo på att man
utom af hans anatomiskt perspektiviska mästerskap
imponeras af den våldsamma terribilitä’n
och känner sig gripen af den dystra världssmärtan
i hans Dygnets stunder? Blir Rembrandt
mindre som målare därför att i honom bor en
tungsint och lifsbesviken poet?
Det musikaliska konstvärkets kanske största
betydelse ligger däri, att det hos hvarje åhörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
