Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historiebilden var målarekonstens på en gåhg
berättigande och mål.
Så resonerade en Cygnaeus, så tänkte en
Topelius. Man får en föreställning om tidens
uppskattning af den konstnärliga yrkesskickligheten
då man hör, att det, i konstförståndiga
kretsar, på allvar kunde tvistas om ett originalarbetes
förtjänster framom ett oljetryck. Det är
tydligt att under sådana förhållanden ej mycket
gehör kunde skänkas åt de kraf, som ute i de
stora konstcentra, eller rättare i det främsta då
förefintliga, Paris, höjdes för konstens förnyelse
på basen af ökad teknisk färdighet och värklighetsrespekt.
T. o. m. beträffande Lindholm,
som efter en studievistelse i Frankrike frångått
sitt i Tyskland inlärda målningssätt och hemkommen
försökte sig i det franska valörmåleriets
riktning, beklagade man, att han stält sig
„ under ett visst inflytande af något för tillfället
rådande fransyskt rnanér", och man varnar ifrigt
de unga för att „ experimentera i nya riktningar,
hvilka ofta utgå från modet eller nycken för
dagen ".
Dessa och andra liknande varningsrop synas
oss nu tämligen öfverflödiga. Ty det förmärktes
sannerligen inga spår af ungdomlig rabulism,
intet oppositionslystet skenande öfver skacklorna:
man gick snällt och foghgt under den sele,
som hittills visat sig vara den bäst bepröfvade.
Utbildningen skedde fortfarande i allmänhet i
Tyskland — i Dusseldorff, i Karlsruhe eller i
Munchen. Von Becker, genremålaren, var den
förste som kom ned till Frankrike, och han
hemsände därifrån under några år franska mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
