Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Drömkullen och Fågelö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I96
FOLKET
pojkarna svenska historien. Nej så lustigt! Hvad
var det för en stad som började falla då den stod
som vackrast? Först föllo tornen och tinnarna och
de sexkantade krönen, så slotten och kyrkorna, så
murarna och portarna. Och de gamla herrarna sjönko
ner i sjön.
När Sigfrid sett dimmornas stad försvinna, som
nade han och drömde om Fågelö. I en snäcka dra
gen af svanor for han till trollens ö. I böljorna där
han seglade fram lekte sjöjungfrur. De logo åt honom,
nickade och sade: »Kom till oss, kom till oss! Oss
skall du få kyssa, oss skall du fa dansa med, i våra
slott skall du få bo. Kom till oss, kom till oss!»
Men gossen visste af sägnerna från folkstugan att
de vackra jungfrurna voro farliga och svarade: »I
Guds namn viken bort!» Så som han lärt sig af
det andra folket. Men innerst i sitt hjärta tänkte
han: »Jag är allt bra modig och stark som vågar ge
mig ut bland sådana farligheter.» Så seglade han
vidare och kom till Fågelö. Men det var då för märk
värdigt alldeles! Det var ju alls icke någon ö med
gamla furor på, där bara korpar och ufvar höllo till.
Det såg fastmera ut att vara ett oändligt och härligt
slott. Yid porten stod en gammal man med långt
skägg och en eldtunga fladdrade ofvan hjässan. A
ja, nu kände allt Sigfrid igen honom. Det var ju
gamle Sankt Per och ingen annan. Då förstod Sig
frid att han kommit till himmelrikets port.
— Får man slippa in ett ögonblick, sade vall
pojken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
