Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Fru Kerstin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
FOLKET
fint lif. Och hon borrade sina blickar än djupare
in i skogen, den svarta tunga skogen som gick sju
mil långt, tills hon såg helt igenom dess ogenom
tränglighet och skådade slätten där bortom, slätten
som lystes af solen, slätten som sken af blomprak
ten, slätten som låg så stilla och mild och oändlig
ända bort till synranden. Där hon visste att de
goda voro ärade, de ädla ansedda och de som hade
strålande ögon och leende läppar voro kungar och
drottningar. Ja, ja! Hon ville trotsa den makten
som hade människorna till leksaker, hon ville slåss
med honom, hon ville resa sig mot honom, hon
ville visa honom att utan strid läto sig icke män
niskorna så handteras. Å, så härligt att få kämpa
med en så stark makt! Så stort, så hjältemodigt
att våga visa på slätten, solslätten bortom sjumilsskogen, där allt var olikt hvad här var, här i
den tunga mörka skogen! Så stolt hon kände sig
att få peka där bort mot slätten och säga; gån dit,
gån dit!
Hon kallade på de två minsta som lågo och
byggde slott af pinnar och stickor på gräsmattan.
— Ser ni den stora, ljusa slätten där bortom
skogen, barn?
— Hvilken slätt, mor?
— Den som strålar i solljuset den som 1er i
blomprakt och härlighet, den som ligger så mild
och oändlig ända hän till himlaranden! Nu ser ni
den väl, barn?
— Nej mor, vi se ingen slätt. Bara skogen
se vi, bara skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
