Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Midsommarfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMARFESTEN
Mí
Många af de äldre i socknen kommo också dit,
mest dock för att se på ståten och för att minnas
att också de varit unga. På af dem deltogo i festen,
knappt någon i dansen. De slogo sig ned, de gamla,
byalag vid byalag, längs gårdsranden och bort mot
sjön. Sålunda såg man där, strax vid trädgården,
Veka byamän. De kändes igen på den tunga under
läppen som sköt ut och på det bvitljusa, tofviga
håret. Icke som så att alla, alla hade dessa känne
märken, men de flesta hade dem, troligen däraf att
seden i Simlångsdalen förr var den att hvar och en
skulle gifta sig inom sin by. Så att både inre och
yttre egenskaper gingo troget i arf hos folket i de
särskilda byarna. Ett stycke frän Vekamännen sutto
de som voro från Böshult och Timrilt. Det såg
man tydligt på deras djupt liggande ögon med de
slappa ögonlocken samt på deras mer än de andras
kutiga, krokiga ryggar. Näst dem sutto männen
från Högaryds och Espereds byar. De kändes på
utstående ansiktskotor och magra slappa kinder.
Nere vid sjön, liksom för att vakta sin storbåt, med
hvilken de kommit öfver sjön från andra landet, sutto
byamännen från Bröda och Pålsbolet. Man kände
dem på deras stora läderlappsöron och tunga fotter.
Längre bort sutto de som kommit från Mjöalt, och
så de som kommit från Tippakull 0. s. v. Vid
broändan hade de slagit sig ned som kommit längst
inifrån skogarna.
Skild från det andra folket och långt bort från
byamänslagen hade en tattarfamilj slagit sig ned.
De, tattarna, äro ett märkligt släkte. Ingen vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
