Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Om Kerstin, prostens dotter, och om Majviola, som bodde i Klöfskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSTENS DOTTER OCH MAJVIOLA I KLÖFSKOGEN
8l
skymde himlahvalfvet. Ofta hade hon vingar, så att
hon kunde flyga ända hän till Atlands ö, om hvilken
gamla prostinnan, hennes mormor, talt så underbara
saker.
Ja, hon var allt ett drömmarnas söndagsbarn !
Kerstin tyckte om en gosse som hette Klas
Vilhelm. Han var son till Brand, gamle gästgifvaren.
Klas Vilhelm var en äfventyrens kung, främst
i alla lekar. Han var den djärfvaste att hoppa öfver
klippor och stup, den starkaste i att simma öfver
sjön och den vigaste att klänga i träd. Därför tyckte
Kerstin bäst om honom af alla lekkamrater.
De båda, Klas och Kerstin hade egna löfhyddor
i skogen och egna mossbänkar. De bästa pilbågarna
gjorde Klas till Kerstin och de vackraste sagorna
gaf Kerstin åt Klas.
En vår blef Kerstin sjuk. I fyra långa veckor
låg hon, utan att Klas Vilhelm fick komma in. Då
var det hon lärde sig älska drömmarna mer än allt
annat. Men så en dag fick hon gä upp ur bädden
och sätta sig vid fönstret där hon hade utsikt öfver
den kära dalen.
Hon satt och trummade på rutan och sjöng en
af Ödmans visor till trumningen. Hon såg hur sva
lorna lekte frieri och tumlade om därute och hur
fjärilarna fladdrade brokiga i solskenet, och hon
kände hur syréndoften trängde in i rummet. Det
glittrade allt till i ögonen. Hon öppnade fönstret,
hon kände sig så frisk och stark, hon ville andas
den klara, svala luften. Hon sträckte ut handen
0.
—
Simlångsfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
