Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Sig Folkesons historia
- 6. Gåfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
SIG FOLKESON
Men folket i stugorna förstod det. Nu skulle
det komma, det förfärliga som de väntat på så
länge. Nu skulle han ta hela dalen. Na skulle
han muta dem bort med guld, de fattiga stackrarna !
Kunde de väl säga nej, då han bjöd guld för deras
usla tegar? Nej, nej! Nu skulle det komma,
komma !
De knöto näfvarna bakom honom, där kan drog
vägen fram med sin ståtliga här.
— Denrackaren! Denbofven! Den folkfienden !
^
^
*
När nu Sig Folkeson fått allt samladt på Marsjögården, så mycket han tingat nere på slätten, så
sade han till sina drängar och sitt folk:
— Drifven nu alla dessa djur åstad ned till
gårdarna utmed hela sjön, och där det fattas en ko
eller en oxe i stallet, så lämna en ko eller en oxe,
och där det fattas ett svin eller några kalfvar eller
getter eller får, så lämna svin eller kalfvar eller
getter eller får. Sägen att Sig Folkeson ber om sin
hälsning och skänker dem det. När I så det gjort,
så kören ut de nya redskapen : plogar och harfvar
och år och maskiner af alla slag, hälsen och sägen
att Sig Folkeson skänker dem det. Forslen till sist
ned all gödningen, den goda kalken och benmjölet
och den sura sillen som luckrar så väl, hälsen och
sägen att Sig Folkeson skänker dem det. Sägen ock
att hädanefter skola de alla få mala fritt på kvarnen
och att de fattigaste skola få mälden fri också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Mar 9 22:44:31 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfsimlangs/0054.html
