Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 6. Gåfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅFVAN
45
förstulna blickar och sågo skygga ut. Men han
trodde att det var för felslagen skörds skull eller
något dylikt.
En dag skulle Sig Folkeson resa inåt skogarna
och se på ett hemman som var till salu. Han hade
just kommit halfvägs, då han hann upp en bonde
som knogade på en mjölsäck, Han höll in hästen
och frågade bonden om han ville sitta upp med.
— Tack, jag går hellre, Sig Folkeson.
Det stack Sig att han fått afslag på en så
vänlig erbjudan, och det änskönt mannen tycktes
känna honom,
— Hvad är du för en som hellre går än åker?
—• Än åker hos Sig Folkeson, ja ! sade mannen
och lyfte säcken högre upp på skuldrorna.
Nu gick ett ljus upp för Sig. Bondens sista
ord hade kommit så bittra och hatfulla, att han
med ens hade den där synen framför sig då var
garna stodo på gården och karlarna trodde honom
om ondt. Nu begrep han hvad minerna betydt och
blickarna som han fått och de snarstuckna häls
ningarna. Nu förstod han hvarför folk kört omvägar
förbi hans gård och spottat efter hans vagn. Nu
begrep han allt, allt. Han var hatad, han, Sig
Folkeson ! Men hvarför ?
— Såå, du är rädd att åka hos Sig Folkeson?
— Inte rädd just, men likaväl! En åker inte
hos den som vill en ondt.
— Ondt? Hvad pratar du, bonde? Inte vill
Sig Folkeson någon människa ondt, säg!
— Folk säger så, säger att han vill ha hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
