Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunnit henne och hon var fri. Det var ändå
härligt att veta sig fri.
— Jaså, du har bara flirtat. Du trampar
på min kärlek, Dagmar. Det förlåter jag aldrig.
Så blek han varit, då han sade det där
och så manligt vredgad. Mera man än hon trott
honom om.
— Gå din väg, hade han också sagt åt henne
— annars vet jag inte, hvad jag gör.
Var det Gabbens ögon, hon sett då. De hade
varit grymma. Nej, hade de haft något uttryck
alls?
Nästan med ett leende mindes Dagmar detta
sista. Hon var rent af stolt öfver hans vrede,
ja, bara för hans egen skull. Men den kunde
skrämt en svagare kvinna än hon.
Nu var Dagmar inte långt från ångbåten
och hon stannade ett ögonblick i förvåning, ty
vid landgången stodo fröken Bjurner och så godt
som hela lärarinnekåren, friherrinnan med
upphäktade kjolar och en liten barett, som åkt
något på sned.
Fröken Bjurner gick Dagmar till mötes, hon
hade blommor med sig och hennes ansikte
uttryckte en hög grad af fryntlig älskvärdhet.
— Vi ha kommit öfverens, att Dagmar inte
tålt klimatet här, sade hon mycket lågt och
fortsatte, så att det skulle höras: Lycklig resa.
Hon räckte fram blommorna, men Dagmar
tog inte emot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
