- Project Runeberg -  Rönnerkrantzarnes stad. En kustroman /
250

(1912) [MARC] Author: Ejnar Smith
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men Gabben, ropade Dagmar efter
honom. — Hvart tar du vägen?

— Det är tid att segla, svarade han utan
att vända sig om. — Jag ser Styre därnere.

Och med det fortsatte han neråt. Dagmar
fick packa in hvarenda sak, och det var bara
Styre och Gösta, som hämtade korgarne.

Då blef Dagmar också ond, och när hon
kom ned till Gabben i båten, sade hon halfhögt
till honom:

— Så ilsken borde du akta dig för att bli.
Jag tål det åtminstone inte.

På hemfärden hade de inte mycket att säga
hvarandra. Gösta höll sig hos Styre, och gubben,
som måtte fått lagom kvantum, sjöng utan spår
till röst:

"Och långt nord kring Tanum

där lefver en man,

man.

Han handlar
å han vandlar,
så hin ta’r han,
så hin ta’r han."

När han slutat sjunga, började han berätta
om kinesen, som han skurit hårpiskan af i
Shanghai, om sjöormen, som nära på slukat honom vid
Bermudasöarne och om hur han flutit omkring
i tio dagar på en åra midt ute på Stilla Oceanen.

Gabben skrattade inte och låtsades knappt
höra, men Dagmar var själf behärskad nog att
låta sig roas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/seronner/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free