Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sträckte på sig, där hon halflåg på sin
röda filtkappa och tyckte, att hon hade det
afundsvärdt bra. Himlen var utan moln och
hon kunde se in öfver hela fjorden. Nedanför
hennes plats mellan skären, dit vinden inte
nådde, var vattnet alldeles blankt och på en sten,
som nätt och jämt syntes öfver vattenytan,
sutto tre tankfulla sjöfåglar. De rörde sig inte,
men ibland smög dyningen sig in och lyfte dem
från deras fotfäste.
Det dröjde inte för länge, innan Gabben
och Gösta kommo till henne. Gabben kastade
sig ned på marken, men Gösta blef stående och
stirrade på en båt, som just sköt fram bakom en
udde inåt fjorden. Dagmar såg gossens ansikte,
det hade ett uttryck, som nästan kunde
skrämma. Det var inte ett barns uppsyn längre utan
en gammal människas, så stelnade dragen efter
år af ingrodd bitterhet.
— Hvem seglar där, Gösta, frågade Dagmar.
— Tullförvaltaren, mumlade pojken och
vände bort hufvudet.
— Hatar du honom så?
— Ja. — Svaret kom hvasst.
Gabben tyckte inte om Dagmars fråga. Han
sökte genast vända uppmärksamheten till den
väntande middagen. Dagmar märkte det och
förstod honom, men hon kände sig tillrättavisad,
och det tyckte hon inte om. Hon sade emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
