Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan slog fem. En svartklädd
tjänsteande kom sväfvande från serveringsrummet. Det
tog redan i tamburdörren.
Gabriel Åstiöm var den förste,
studentfrack och enligt order en ros i knapphålet. Ett
moln hvilade på hans panna, när han efter en
flyktig granskning i tamburspegeln trädde in i
salongen. Det misslyckades totalt för honom att
verka otvungen.
Tullförvaltaren, som stod borta vid flygeln
kom honom hjärtligt till mötes:
— Välkommen, helsade han strålande. —
Vi ha vinterns värme inne och sommarens ute.
Eller är det kyligt i afton? Desto bättre för oss
inter pocula. Nej, se där ha vi Bjurner. Hur
mår du, käre Magnus, efter gårdagens
ansträngningar?
— Jo, jag tackar, utmärkt. . * Du har
Jiit-terbocks i trappan.
Rektorn helsade på Gabriel och stannade
bredvid honom. Samtalet gick trögt, ty Gabriel
var förströdd. Han hade blifvit behagligt
öfver-raskad af tullförvaltarens hem. Här fanns ju
smak, förfining, den enda miljö, där man kunde
passa helt enkelt. Och »Vikingen» själf en sådan
prakttyp af den gamla stammen, litet löjlig ibland
det måste medges, men otvifvelaktigt en
veritabel hedersman. Inte fick man fästa sig vid
åthäfvorna hos en människa med det hjärtelaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
