Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var två navigatörer, som blifvit kuggade i
examen för hennes skull, och stadens unge
asketiske vice pastor hade blifvit tvungen att i en
predikan nämna hotellet bland lifvets frestelser.
Det var därför inte underligt, att Gabriel
omedvetet fått en min af bonvivant, när han
slog sig ned vid sitt bord och efter ett nonchalant
ögonkast på matsedeln gjorde sin beställning.
Lokalen var inte öfverbefolkad. Vid sitt
fönster satt häradshöfdingens notarie och åt
blåbärskräm, det gjorde han till alla måltider,
för hälsans skull. Han var mager, blek och
pedantisk, och innan han satte sig till bords, rättade
han alltid på dukningen efter ett visst system.
— Och tänk, han är nätt och jämt
tjugofem år, förfasade sig serveringsflickorna, när de
talade om honom.
— Tacka vet jag den förre, brukade då
kassörskail tillägga med en suck. — Han var
som en kavalleriofficer.
Borta vid smörgåsbordet trängdes tre stora
magar. Det fanns strupar till dem också.
Men herrarne vid hörnfönstret voro ändå
dé, som visste med sig, att de dominerade, och
champagnen gaf samtalet vingar. Åtminstone
var det en, som ropade:
— Drick, de förflyga de susande
pärlorna, drick!
Det blef tyst ett ögonblick efter det lyriska
utbrottet och så fortsatte man:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
