Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inskärpa sin och sina höga vänners kristna tro, den sanna tron
på Gud och svärdet.
I anledning af anarkistmordet på konung Umberto den Svärdets
29 juli 1900 sände käjsaren ett telegram till drottning Margherita, helgd.
deri han, jämte betygandet af sin sorg, förklarade konungen hafva
stupat som en soldat på valplatsen och uttryckte den
förhoppningen, att »Gud skulle styrka sonens arm, så att han kan föra
svärdet till sitt folks lycka för Italiens ära och välfärd».
Här glider tanken ner i en hågkomst från det krig, som
Preussen och Italien i förening utkämpade mot den nu varande
tredje bundsförvanten i trippelalliansen, Österrike. En författare,
som besökte slagfältet efter drabbningen vid Sadowa 3 juli
1866, skildrar sina intryck därifrån sålunda:
Jag begaf mig kl. g på morgonen till slottet Horsitz, dit det preussiska Sadowa.
hufvudkvarteret förlagts under natten strax efter det väldiga slaget. Konungen
af Preussen — han hade då icke ännu fått det käjserliga blodsdopet — sof
segerherrens sömn, som lär vara lika lugn och behaglig som den rättfärdiges.
Jag därimot, som icke hade om pannan en lagerkrans, frisk genom fukten af
40,000 på en enda dag af dödslien mäjade människors blod, jag kände mig
hela natten till mods såsom riden af maran. För mina öron ljöd oaflåtligen
åskdundret från tusen kanoner, blandade ined skrik från otaliga
människostrupar. Jag hörde sårades jämmer, döendes sista rosslingar och förtviflans
skrik från tusentals offer, hvilka, nyss lifskraftiga, nu lågo hjälplösa,
nedsjunkna i den yttersta grad af oförtjänt olycka och elände. Öfver allt såg
jag stirrande ögon, krampvridua munnar, genomborrade bröstkorgar, inslagna
hufvudskålar, dallrande lemmar, högar af lik och strömmar af blod; sårade
nedklämda under döende och döda. I tankarne såg jag tårefloder, ty långt
bortom ärans fält skymtade andra tiotusental — mödrar, hustrur, systrar —
som våndades af smärta, drabbade af lika djupa sår. Jag grät i förtviflan
och förbannade en hvar, som kan begå en så oförlåtlig missgärning, som
att framkalla krig mellan två folk.
Hur kraftig denna målning än är, lär hon likväl endast i Hälvetet.
viss mån svara till lord Clarendons utsago, »att vi icke kunna
göra oss en lifligare föreställning om hälvetet, än om vi likna
det vid ett rike i krig med något af sina grannriken». Dessa
svärdets triumfer, hvilka det citerade ögonvittnet bränmärker såsom
Världsfreden. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
