Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingenstädes i världen är längtan efter befrielse från militär- Tryckta
ismens ok större än i det soliga Italien. Under sin äflan att Italien,
varda en stormakt är denna unga stat vorden en stor bikupa af
tungt beskattade och hårdt tryckte medborgare. Beskattningen
på jord uppgår i medeltal till omkring 30 procent af dess värkliga
afkastning, ja i några landsdelar ända till 60 procent af hvad
egendomen värkligen gifver. I vissa delar af det sköna landet
kunna landtmännens belägenhet endast jämföras med det franska
landtfolket i dagame näst före revolutionen. Sålunda visa sig
här förberedelserna till krig — det s. k. försvarsväsendet — föga
mindre ödeläggande än kriget själft.
Bland de italienske patrioter och människovänner, som sträfvat Mancini.
och sträfva att råda bot mot detta outhärdliga elände, intager
P. S. Mancini (född 1817) en synnerligen bemärkt plats.
Revolutionsåret 1848 blef han medlem af neapolitanska parlamentet och
följande året professor i internationel rätt i Turin. Från 1860
ledamot af italienska parlamentet, lyckades han fem år senare
genomdrifva ett förslag orn dödstraffets afskaffande. År 1862
blef han en kort tid undervisningsminister, kallades ett tiotal år
senare till president för det i Gent stiftade institutet för
internationel rätt, inträdde 1876 i Depretis’ ministär, såsom
justitie-och kultusminister, och ledde Italiens utrikespolitik under åren
1881—85. Det var särskildt i sin egenskap af utrikesminister
denne klarsynte statsman blef i tillfälle att gagna sitt land och
främja den mellanfolkliga rätten. Fullföljande italienska
deputeradekammarens skiljedomsbeslut 1873, genomdref han, att en
bestämmelse om skiljedom blef införd i nitton fördrag om handel och
samfärdsel mellan Italien och andra stater.
Det var i öfverensstämmelse med denna politik som en
frimurareloge i Milano 1885 utgaf en märklig fredsförklaring och
slöt sig till den internationella freds- och skiljedomsföreningen
i London. En framstående ordensmedlem, den 80-årige
fosterlandsvännen och socialreformatorn Francesco Vigano, uppmanade
flere gånger föreningens ordförande, Hodgson Pratt, att besöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
