- Project Runeberg -  Världsfreden /
698

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stöd. ytterligare försvårade. Danska fredsföreningens moderliga van
är ett af hennes hedersnamn, hvilket af samma grunder lär för
deras vidkommande kunna tillerkännas henne äfven af de norska
och svenska fredsföreningarna. Trots hennes obenägenhet att
vilja synas som någon mecenat, har det icke kunnat döljas, att
hon utom sina offentliga bidrag mången gång skyndat till för
att med frikostiga tillskott möjliggöra arbeten, som äljes af brisf
på nödiga medel icke skulle blifvit utförda.

Till hennes språktalanger hör, att hon förstår de
skandinaviska språken. Hon lärde sig själf danska och öfversatte åtskilligt,
som danska fredsföreningen lät trycka. Hon har ock öfversatt
till engelska Vilh. Carlsens »Krigen som den er» och äfven
»Pax Mundi». Det var med hennes understöd sist nämda arbete
tillika kunde utgifvas på tyska, öfv. af dr J. Muller. Likaså hade hon
förut väsentligen bekostat smärre engelska fredskrifters öfversättning
till japanskan och deras spridning i Ölandet där längst bort i öster.

Miss Peckover står i en vidlyftig korrespondens med
fredsrörelsens ledande män och kvinnor i många land. Hon deltager
ofta i de stora internationella fredskongresserna, där hon likväl
i anseende till sitt anspråkslösa väsen sällan uppträder som talare,
ehuru hon i denna egenskap å möten hemma i England så väl
förstår att vinna sina åhörares hjärtan. Men äfven när hon
någon gång yttrar sig inför en främmande publik, blir det en
aktningsfull stämning hos alla, ty hennes ord falla med stilla
värdighet och tyngd. På världsfredskongressen i London 1890
gaf hon upphofvet till den resolution, genom hvilken kvinnorna
uppfordrades alt på alla sätt främja fredsaken, emedan de annars
medelbart få ansvaret för fortsättningen af krigstillståndet och
militarismen. Fem år senare stälde hon sig i spetsen, jämte
mrs Henry Richard m. fl., för ett närmande mellan Englands och
Frankrikes kvinnor till gemensamt fredsarbete. 1 det upprop,
som utgick till de franska systrarna, heter det bl. a.: »Det var
en tid, då kvinnan hetsade till krig. Den tiden må nu vara förbi.
Alla kvinnor kunna göra något i denna sak, särdeles genom den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free