Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han betviflade själfva utförbarheten däraf, ehuru långt ifrån Rousseau,
delande Voltaires mening, att en evig fred vore till och med
omöjligare än ett universalspråk, så omöjlig, som att vilja
hindra vargar från att förgripa sig på de värnlösa fåren.
För att fullkomligt motsvara den afsedda bestämmelsen,
anser Rousseau, att planen ej blott borde trygga furstarnes, utan
äfven folkens intressen. Hvar fins den suverän, frågar han, som
själfmant vore besluten att utöfva rättvisa mot andre furstar och
egna undersåtar? Maktbegär, ärelystnad, själfviskhet — se där
driffjädrarne till de krönta hufvudenas företaganden! Det vore
otänkbart, att en suverän för sina egna angelägenheter skulle
afsäga sig det, som hvarje adelsman trygt kan tillåta sig: att
egenhändigt utkräfva hämd, om han tycker sig vara förorättad.
I dylika fall vågar en adelsman sitt eget, suveränen andras lif.
Adelsmannen trotsar lagen, men har allmänna meningen för sig.
En suverän har både opinionen och fördomarne om ära och
ryktbarhet på sin sida samt ingen lag imot sig. Ekonomiska
fördelar och alla så väl lockande som skrämmande siffror, påstår
Rousseau, försvinna inför maktfantomen, som dessutom hålles vid
lif af hofintriger, hvilka draga nytta ur krig. Han säger om
Saint-Pierre, att denne »velat anse alla människor ädla och
högsinnade som han själf, i stället för att taga dem sådana de
värkligen äro».
År 1747 utkom i Frankfurt en fredskrift af obekant författare,
däri universalmonarkien framhålles såsom det enda medlet att
trygga folkens lycka. En enda stat, menar förf., skulle
omöjliggöra de krig, som äro en följd af regenternas ärelystnad och
fåfänga. För tillfredsställande af dessa lidelser uppoffra de sina
undersåtar och sätta tiggarstafven i deras hand. Att ej tanken
på en universalrepublik i stället för en monarki uppstigit hos
förf., har sin grund i tidens åskådningsätt.
Fram mot 18:e århundradets slut möta vi ljusbringaren
Herders höga tankar om människan och hennes jordomfattande
fosterland. Han söker icke fredsproblemets lösning genom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
