Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menno.
regemente soldater, med artilleri, visade sig snart utanför klostret.
Anabaptisterna nekade att gifva sig och belägrades under åtskilliga
dagar. Men till sist öfvermannades de, och segrarne togo grym
hämd. En galge upprestes utanför klostret. Här hängdes genast
4 bland anabaptisterna, 15 andre halshöggos och de öfrige männen
dödades på olika sätt. Kvinnorna och barnen fördes till
Leeu-warden och dränktes i kanalen nära det gamla vakthuset i denna
stad, hvilket ännu står kvar.
Bland offren för detta blodbad var en anabaptist vid namn
Simönis, hvilkens broder Menno, då romersk-katolsk präst, åsåg
hans död. Detta skådespel gjorde djupt intryck på Menno. Det
ingaf honom afsky för krig och för hvarje våld, det månde
utöfvas till anfall eller försvar. Han intogs af så stark beundran
för anabaptisternas nit och hänförelse, att han öfvertygades om
sanningen af några bland deras åsikter, lämnade katolska kyrkan
och slöt sig till dem.
Men han ville hädanefter ingenting hafva att göra med
vapen. Efter hvad han upplefvat ryste hans hela inre mot hvarje
vädjande till vapen. Han fann, att både anabaptisterna och de
tyske protestanterna i allmänhet begått ett stort misstag, då de
sökte med våld utbreda och försvara sina trosatser. Menno
predikade, att man icke skulle göra motstånd. Man skulle
uteslutande lita på Guds beskydd och på sanningens egen segrande
makt. Men de fleste bland hans samtida voro omottaglige för
en sådan lära. Anabaptisterna, liksom sedan puritanerna i
England, behandlade sina fiender på gammaltestamentligt vis, och
Menno måste draga sig tillbaka från sina nya vänner. Å andra
sidan behandlade honom de tyske protestanterna med än öppnare
förakt. Den stackars Menno fann sig snart, liksom hans höge
mästare, föraktad och förkastad af människorna. Ett pris sattes
på hans hufvud. Under lång tid lefde han en kringirrande
flyktings lif.
Imellertid höll han stadigt fast vid sin fredsälskande
öfver-tygelse. Efter hand tillvunno honom hans milda, kärleksfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
