Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt hvilken bägge staterna förpliktade sig att låta afgöra
eventuella tvistefrågor genom en neutral makts skiljedom.
Plutarchos (50 — 120 e. Kr.) berättar: »Då tänkte alla greker,
att man borde göra en allmän fred och för sådant ändamål
afsändes från alla städer i Grekland ambassadörer och ombud
till Lacedemon... Slutet blef, att de skulle i godo uppgöra alla
tvister de hade, om dessa tvister kunde uppgöras på fredlig väg,
och de tvister, som ej kunde uppgöras genom vanlig
öfverenskommelse, skulle vapnen afgöra, emedan det var mycket svårt
att utreda, lösa och afsluta alla de tvister, som de hade sig imellan.»
Ett bundsförvantskap, med den Karneiske Apollons helgedom
till medelpunkt, hade förenat de doriska brödrafolken till
gemensamt försvar och till biläggande af inbördes tvister.
Det med tämplet i Delfi förenade amfiktyonförbundet var Amfiktyon
ett slags skiljedomstol, inrättad ungefär på samma sätt som den förbundet,
gamla tyska förbundsdagen. Dess höga råd räknade 24 röster,
som voro fördelade mellan 12 till 17 i det samma representerade
grekiska stater. Det hade till ändamål: 1) skyddandet af
national-helgedomen, Apollons tämpel i Delfi, och den därmed förenade
ledningen af pytiska spelen; 2) skyddandet af förbundstaterna
mot rättskränkning och våld, biläggandet af stridigheter dem
imellan och straffandet af förbrytelser mot folkrätten och mot
tämplet i Delfi. Där krig mellan förbundstaterna ej kunde
undvikas, borde det åtminstone ej föras med vanlig grymhet.
Amfik-tyonstaterna voro pliktiga att ej förstöra någon amfiktyonstad och
ej häller afstänga tillgången på dricksvatten. Förbundsdomstolen
kunde ådöma enskilda stater pänningböter och värkställa sina
beslut med vapenmakt.
Någon stor politisk vikt hade icke amifktyonförbundet under
den grekiska odlingens blomstring. Den stamindelning, på hvilken
dess sammansättning hvilade, hade förlorat all tillämplighet. De
fleste af de stammar, af hvilka det bestod, hade under loppet af
Greklands historiska utveckling nedsjunkit till fullständig
obetydlighet, medan därimot enskilda stater inom några af dem vunnit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
