Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder äro egendomliga, skall ett enda ögonblick tvifla på, att vi lefva i en
Enhets-period af den mest underbara öfvergång, som går ut på att hastigt föra oss tanken,
mot det stora mål, till hvilket all historia pekar, förvärkligandet af
människosläktets enhet. Icke en enhet, som bryter ned gränserna och utplånar de
egendomliga dragen hos jordens olika nationer, utan snarare en enhet, som
är frukten af just dessa nationella olikheter och motsatta egenskaper. De
afstånd, som skilde de olika nationerna och de olika delarne af jorden,
försvinna hastigt inför de modärna uppfinningarnas storvärk, och vi kunna
öfver-skrida dem med otrolig lätthet. Alla nationers språk äro kända och deras
skapelser gjorda åtkomliga för alla. Tanken meddelas med blixtens snabbhet,
ja, äfven med dess kraft. Sålunda närmar sig människan en fullständigare
uppfyllelse af denna stora och heliga mission, som hon har att utföra i denna
värld. Såsom hennes förnuft är danadt efter Guds beläte, har hon ock att bruka
det till upptäckande af de lagar, genom hvilka den Allsmäktige styr sin
skapelse, och att, genom att göra dessa lagar till rättesnöre för sin värksamhet,
eröfra naturen till sin nytta, själf ett Guds redskap. Utställningen år 1851
skall gifva oss ett sant vittnesbörd om och en lefvande målning af den
ståndpunkt af utveckling, till hvilken människosläktet i sin helhet kommit i detta
stora värk, och en ny utgångspunkt, frän hvilken alla nationer skola vara i
stånd att vidare fullfölja sina sträfvanden. Jag hoppas med tillförsikt, att det
första intryck, som åsynen af denna storartade samling skall göra på åskådaren,
skall varda en djup tacksamhet mot den Allsmäktige för de välsignelser,
hvilka han slösat på oss redan här nere, och det andra öfvertygelsen, att de
kunria förvärkligas endast i mån af den hjälp vi äro beredda att gifva
hvarandra. Sålunda endast genom fred, kärlek och broderligt bistånd, icke endast
mellan individerna, utan ock mellan jordens nationer.
Ett halft århundrade har förflutit, sedan den ädle fursten
talade dessa profetiska ord om mänsklighetens enhet. Under
tiden har ariernas gamle arffiende rasat vildt såsom fordom. Men
grundtanken i prins Alberts tal står orubbad kvar. Han har
gamla anor och är oförgänglig till sin natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
