Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marius.
Sedan romarne tillintetgjort Kartago, fans för Spaniens
eröfring intet annat hinder än dess invånares ihärdiga motstånd.
Efter det af Scipio tillstälda mordet på Viriatus och den förfärliga
belägringen af Wumantia blef äfven detta land en romersk provins.
Kort därefter se vi den jättelika republiken utsträcka sig öfver de
bördigaste delarne af Mindre Asien i följd af konung Attalos’ af
Pergamos testamente. Afrikas, Spaniens, Greklands och Asiens
rikedomar hopades nu i Italien, och’sedefördärfvet i hufvudstaden
blef allt ohjälpligare. Förgäfves sökte Graccherna använda ett
botemedel. Den romerska aristokratien var berusad och omättlig.
Medelklassen var försvunnen. Det fans ingenting annat än
utsväf-vande ädlingar och en rå, tygellös folkmassa. Jugurtinska kriget,
som inträffade midt under denna sakernas ställning, förmådde
endast helt kort uppskjuta en explosion, som var oundviklig.
Slafupproret på Sicilien utbröt. Det slutade med slaktandet i
massa af en million af dessa olyckliga varelser, medan ett stort
antal, till folkets förlustelse, gjordes till offer åt vilddjuren på
arenan. Det följdes hack i häl af den stora resningen bland de
italiska bundsförvanterna, hvilken, efter förlusten af en half million
människolif, fick en bättre utgång, då de däri deltagande staterna
tilltvungo sig romersk medborgarrätt. Med dessa händelser
sammanhängde utan tvifvel de stämplingar, som förde germanerna
till Italien och gåfvo anledning till tvisterna mellan Marius och
Sulla, hvilka växelvis dränkte Rom i blod.
Under det krig, som romarne förde mot Numidien och
Mauritanien, gjorde sig Marius känd såsom en framstående krigare
och blef sedermera erkänd såsom den tidens störste härförare.
Han egde hvarken uppfostran eller kunskaper, och var blott
framstående genom sin soldatförtjänst. Han slog först de germanhärar,
hvilka inryckt i Italien, och tillfogade dem en förlust af 200,000 man
i döde och sårade samt 80,000 fångar. Det var ett gräsligt
slaktande. Kort därefter angrep han en annan här af germaner på
fälten vid Verona, 150,000 man till antalet, och nedgjorde större delen
samt skingrade de öfrige. Dessa segrar blefvo dyrköpta för Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
